Dramatiskt landskap hos den unga månskäran

Dramatiskt landskap hos den unga månskäran

moon_03042017_c9_25tum_f10_1200x1600_neximage5_video_5_pipp_lapl4_ap5396_03042017a
moon_03042017_c9_25tum_f10_1200x1600_neximage5_video_5_pipp_lapl4_ap5396_03042017a

Även den tredje april var jag ute och videofilmade Månen genom teleskopet, och förhållandena gick inte att stå emot med klart och fint väder och Månen som stod mycket högt i söder i första kvarteret. Det skiljer 20 minuter mellan videoupptagningarna som bygger upp dessa bilder. De två stora kratrarna heter Aristillus och Autolycus (närmast Apenninerna), och ännu djupt inne i skuggan börjar Archimedes att komma fram.

moon_03042017_c9_25tum_f10_1200x1600_neximage5_video_7_pipp_lapl4_ap5210
moon_03042017_c9_25tum_f10_1200x1600_neximage5_video_7_pipp_lapl4_ap5210

Nedan ses en något beskuren högupplöst bild ur en 640×480 pixlars video.

moon_03042017_c9_25tum_f10_640x480_video_6_pipp_pipp_lapl4_ap1257
moon_03042017_c9_25tum_f10_640x480_video_6_pipp_pipp_lapl4_ap1257
Från arkivet 2016: Io, Europa och Jupiter

Från arkivet 2016: Io, Europa och Jupiter

jupiter_io_europa_07032016_23_33_c9_25tum_f10_ioiuoiuoioiuou_pipp_lapl4_ap197b
jupiter_io_europa_07032016_23_33_c9_25tum_f10_ioiuoiuoioiuou_pipp_lapl4_ap197b

Det var fler kvällar med bra väder och stadig seeing under våren 2016 när Juipter var nära oppositionen och jag bildbehandlar en del ännu opublicerat material. Nyligen offentliggjorde Nasa att man med hjälp av observationer genom Hubble rymdteleskop ytterligare en gång lyckats att upptäcka vattenplymer som sannolikt sprutar upp från en enorm vattenocean under isen genom hål i Europas isskorpa. Därmed finns förutsättningar för att liv som vi känner det ska kunna ha uppstått också här. Bilden filmades vid 23:33 svensk normaltid den 7.3.2016.

Månen i detalj – Apollo 15:s landningsplats

Månen i detalj – Apollo 15:s landningsplats

copernicus_c9_25tum_f10_1200x1600_07042017_video0003-22-59-15_pipp_lapl4_ap9745
copernicus_c9_25tum_f10_1200x1600_07042017_video0003-22-59-15_pipp_lapl4_ap9745

Jag tog en paus från filmandet av Jupiter medan planeten gömde sig bakom dis och moln och fotade istället månen som stod högt och fint på himlavalvet i söder en handfull dygn före full. Jag använde dels iCap 2.2:s lågupplösta detaljinställning men snabbfotograferande på 640×480 men också 1200×1600, som producerar betydligt större fil och ett vidare perspektiv. Råfilmen ovan är på 2.2 GB och har behandlats i Pipp, AstroStakkert och Reistax 6.1. Jag har ingen bildprogram aktuellt som enkelt kan snygga till kanten på bilderna men det är en pedagogisk poäng att visa hur liten avdriften var.

Som de flesta säkert känner igen så heter kratern Copernikus. För den som i detalj vill veta mer om formationer på Månens yta rekommenderas gratisprogrammet Virtual Moon Atlas.

copernicus_c9_25tum_f10_640x480_07042017_video0013-22-54-10_pipp_lapl4_ap1573
copernicus_c9_25tum_f10_640x480_07042017_video0013-22-54-10_pipp_lapl4_ap1573
raka_muren_05042017_c9_25tum_f10_video0018-23-18-34_pipp_lapl4_ap3602_jdanielsson
raka_muren_05042017_c9_25tum_f10_video0018-23-18-34_pipp_lapl4_ap3602_jdanielsson

Rupes Recta, Raka muren, är en klassiska formation som observeras när Månen står i första kvarteret. Jag minns tydligt hur glatt överraskad jag blev som ung amatörastronom när jag första gången genom en liten refraktor tydligt observerade den. Bilden är från den 5.4.2017.

rupes_recta_05042017_c9_25tum_f10_video0004-22-49-40_pipp_lapl4_ap484_bra3
rupes_recta_05042017_c9_25tum_f10_video0004-22-49-40_pipp_lapl4_ap484_bra3

Det här är en högupplöst bild fotograferad i video i 640×480 pixlars upplösning. Videofilen är på nära 3 GB, men Pipp plockar bara fram de 1200 bästa rutorna, enligt mitt önskemål. Autostakkert registrerar och adderar dem sedan och sparar i TIF-format, och slutligen importerar jag den bilden i RegiStax 6.1 för den slutliga bildjusteringen.

rupes_recta_05042017_c9_25tum_f10_video0004-22-49-40_pipp_lapl4_ap484_bra4
rupes_recta_05042017_c9_25tum_f10_video0004-22-49-40_pipp_lapl4_ap484_bra4

Och här fotograferade jag på samma sätt  i detalj de två kratrarna i utkanten av ovanstående bild. Ljuset är jämnare och fler ytdetaljer kommer fram.

apenninerna_c9_25tum_f10_05042017_1200x1600_video0007-22-54-53_pipp_lapl4_ap5516
apenninerna_c9_25tum_f10_05042017_1200x1600_video0007-22-54-53_pipp_lapl4_ap5516

Ett par centimeter innanför den nedre vänstra kanten av bilden både uppåt och inåt ligger Apollo 15:s landningsplats, som 1971 besöktes av två amerikanska astronauter nämligen David Irving och James Scott den 26.7 till den 7.8. Bergskedjan Apenninerna reser sig 4600 meter över Hadley-slätten. Tack vare det vida bildfältet i upplösningen 1200×1600 så kom detta område med i videosekvensen och ändå i relativt hög upplösning. Ikväll hade jag inga problem med att snabbt orientera mig och se det jämfört med Nasa:s officiella bild. Nästa uppgift blir förstås att försöka fotografera zonen i högre förstoring.

apeninerna_c9_25tum_f10_05042017_1200x1600_video0007-22-54-53_pipp_lapl4_ap5516_crop_apollo15_juli_aug_1971
apeninerna_c9_25tum_f10_05042017_1200x1600_video0007-22-54-53_pipp_lapl4_ap5516_crop_apollo15_juli_aug_1971

Här är ett förstorat utsnitt. Apollo 15:s landningsmodul står kvar på en plats i nedre vänstra hörnet ett stycke innanför bergsryggen och åsarna på slätten och nästan inne i skuggan på bilden. 

Jupiter och Ganymedes

Jupiter och Ganymedes

jupiter_07-04-2017_c9_25tum_f10_23_49_ganymede_neximage5_video0003-23-47-39_pipp_lapl4_ap207b
jupiter_07-04-2017_c9_25tum_f10_23_49_ganymedes_neximage5_video0003-23-47-39_pipp_lapl4_ap207b

Under förra veckan jobbade jag flera kvällar med att fotografera Jupiter, som nyligen passerat oppositionen 2017. Vädret var halvklart med sakta drivande moln och successivt framåt nätterna bildades låga dimmoln som sedan definitivt gjorde att det mulnade. Den här bilden är konstruerad ur en 2GB sekvens video fotograferad tidigt på kvällen mellan moln. Atmosfären var instabil. Ändå blev resultatet den bästa bild av en Jupiter-måne som jag någonsin tagit. Ganymedes skiva syns tydligt.

jupiter_ganymedes_9_25tum_f10_07042017_video0013-23-27-50_pipp_lapl4_ap210c_50procent
jupiter_ganymedes_9_25tum_f10_07042017_video0013-23-27-50_pipp_lapl4_ap210c_50procent

Här är en annan bildvariant från en 2.2GB-film, och jag tycker att färgbalansen blev bra.

jupiter_ganymede_07-04-2017-c9_25tum_f10_neximage5_video0007-23-19-25_pipp_lapl4_ap206b
jupiter_ganymedes_07-04-2017-c9_25tum_f10_neximage5_video0007-23-19-25_pipp_lapl4_ap206b

Det här var situationen en stund innan den ovanstående bilden. Ganymedes var på väg bort från Jupiters klot. Planeten stod lägre och sekvensen fotograferades genom mer dis.

jupiter_ganymede_07-04-2017_c9_25tum_f10_video0004-23-13-22_pipp_lapl4_ap203_roterad
jupiter_ganymede_07-04-2017_c9_25tum_f10_video0004-23-13-22_pipp_lapl4_ap203_roterad

Ganymedes hade precis lämnat Jupiters skiva, och jätteplaneten råkade visa sig i en tillfällig, klarare del av himlen varför bilderna blev skarpare.

jupiter_ganymedes_transit_07-04-2017-c9_25tum_f10_video0004-22-25-42_pipp_lapl4_ap212
jupiter_ganymedes_transit_07-04-2017-c9_25tum_f10_video0004-22-25-42_pipp_lapl4_ap212

Och här ses vad som hände minuterna innan när Ganymedes var i transit över Jupiters yta och kastade sin skugga mot den jättelika gasplanetens molniga yta. Denna scen simuleras för övrigt exakt i gratisprogrammet Stellarium, som dock helt misslyckas med att visa planetens Stora Röda Fläck i korrekt position.

Jupiter stod fortfarande för lågt för att kunna fotograferas med bra skärpa, men jag hade just börjat kvällens session och lät video bara gå. Fokus lät jag bli att labba med eftersom instrumentet var bra inställt från den förra natten. Det handlade om att utnyttja minuterna effektivt.

Neximage 5 använder iCap version 2.2 som videoprogram och upplösningen var inställd på 640 x 480, alltså den lägsta. Bildhastigheten var 25 stycken i sekunden. I bildbehandlingen efteråt använder jag först Pipp, därefter AstroStakkert och slutligen RegiStax 6.1. Pipp sorterar fram 1200 av de bästa bildrutorna. Som bäst blev videofilerna drygt 2GB långa.

Kalla och varma lampor

Kalla och varma lampor

Trafikverket har stat upp ny LED vägbelysning utmed 136 från Skogsby till avtaget upp till Station Linné och såvitt jag kan bedöma efter mobilfoto handlar det om varm LED, dvs högst 20 procent störande blått ljus.
Trafikverket har satt upp ny LED vägbelysning utmed 136 från Skogsby till avtaget upp till Station Linné och såvitt jag kan bedöma efter mobilfoto handlar det om varm LED, dvs högst 20 procent störande blått ljus. Perspektivet är väster- och nordväst ut. För blotta ögat ser LED-belysningen vitare ut men kameran registrerar den mjukt gul.
Vi kan jämföra med en kilometerlång sträcka utmed Norra Vägen i Nybro, med samma mobilkamera opch samma väderlek under samma kväll. LED-belysningen utgör en några år gammal teststräcka och är tydligt kall både för blotta ögat och för kameran. Som synes ansluter så gul natriumbelysningen. Vid östra infarten till Nybro finns för övrigt en långre sträcka med gul-orange LED-belysning, som är tydligt varmvit och omöjlig att skilja från natrium högtrycksljus.
Vi kan jämföra med en kilometerlång sträcka utmed Norra Vägen i Nybro, med samma mobilkamera, samma väderlek och under samma kväll. LED-belysningen utgör en några år gammal teststräcka och är tydligt kall både för blotta ögat och för kameran. Ljuset innehåller upp till eller även mer än 30 procent blått. Som synes ansluter så gul natriumbelysning.
Vid östra infarten till Nybro finns för övrigt en längre sträcka med gul-orange LED-belysning, som är tydligt varmvit och omöjlig att skilja från natrium högtrycksljus.
En vy åt andra håller av Norra Vägen där övergången mellan kallvit LED och natrium högtryck syns tydligt.
En vy åt andra håller av Norra Vägen där övergången mellan kallvit LED och natrium högtryck syns tydligt.

—————————————————————————————————————————————

Det här är de lysande glasbollarna i den nya planetvandringen vid Station Linné
Det här är de lysande glasbollarna i den nya planetvandringen vid Station Linné.
Det här är de lysande glasbollarna i den nya planetvandringen vid Station Linné. Vi söker efter bättre modeller för Jupiter respektive Saturnus.
Det här är de lysande glasbollarna i den nya planetvandringen vid Station Linné. Vi söker efter bättre modeller för Jupiter respektive Saturnus.

Galaxkärnan och Saturnus i tidig morgontimma

Vi är nu inne i den period på året som jag tycker det är roligast att fotografera vintergatan och den period då då vi ser så mycket det går av de centrala delarna av vintergatan från våra breddgrader. 

På denna bild ser man väldigt tydligt Lagunnebulosan som lyser upp med sin magenta färg och upp till höger om den ger Saturnus sitt tillskott av ljus. Ute till höger om Saturnus hittar vi de mörka stoftmolnen som bildar Pipnebulosan som även bildar bakbenet i Dark horse nebulosan. 

Vi är även inne i den del av året då vi har ett betydligt bättre och mörkare mörker än resterande del av året och den senaste veckan har jag fått flera mätningar med värden för den mörkaste kategorin av himlarna. Igår visade SQM-mätaren 21.85 på parkeringen vid Kungsstenarna. De tidigare mätvärdena vi har för denna plats var 21,57 och 21,72 från september 2016 resp augusti 2015.

Galaxkärnan. Foto: Jörgen Tannerstedt
Galaxkärnan med Saturnus. Foto: Jörgen Tannerstedt

 

Komet 41P/Tuttle-Giacobini-Kresak

Komet 41P/Tuttle-Giacobini-Kresak

Komet 41P/Tuttle-Giacobini-Kresak vid klockan 22UT den 18.2.17. 102 mm f/7 refraktor, 60 sekunders exponering, ISO1600, Canon EOS 1000D
Komet 41P/Tuttle-Giacobini-Kresak vid klockan 22UT den 18.3.17. 102 mm f/7 refraktor, 60 sekunders exponering, ISO1600, Canon EOS 1000D
Komet 41p, 10 x 60 sekunderm iso 1600
Komet 41p, 10 x 60 sekunder, iso 1600

Det här är premiärbilden från min nya plats i Nybro nämligen föräldrarhemmet, som erbjuder en betydligt mörkare himmel och – har det visat sig – en tillräckligt stabil uteplats för att ställa CGEM DX-monteringen på utan att få problem med vibrationer. Väderförhållandena var usla, det hade klarnat upp efter några häftiga regn- och snöskurar och himlen var för det mesta endast halvklar. Fokuseringen är därefter, men monteringen prickade rätt på kometens position vid första försöket och data hämtade jag förstås från Minor Planet Center. Från denna platsen är det enbart höga objekt som gäller, medelhöga eller låga skyms av träd.

Polinställningen av monteringen är enkel och tillräckligt bra för att ge 60-sekunders exponeringar utan avdrift. Som lite uppvärmning tog jag först en serie med 30 sekunders också. Tyvärr har jag bara ett batteri till kameran så hela sessionen präglades av att klara av de olika momenten snabbt. Jag har inte fototat plattfält och eftersom resultatet inte är 100 procent avvaktar jag till senare i veckan då det blir klart väder nattetid igen.

Uppdaterad den 21.3.2017:

41p_19032017_102ED_f7_10x60sek_iso1600_jdanielsson_nybro_sverige_SigmaCombinedFiles_bra2.jpg
41p_19032017_102ED_f7_10x60sek_iso1600_jdanielsson_nybro_sverige_SigmaCombinedFiles_bra2.jpg

Jag har fått en del bra tips av Regims skapare om fler finesser i programmet och resultatet ses här. Dock har jag inget bra bildbehandlingsprogram som kan matcha den bild som R producerar så jag har gjort print screen och sedan beskurit den i Paint. Bilden består alltså av 10 stycken adderade exponeringar men tydligen var molnigheten bitvis besvärande. Dock syns kometens kärna bättre under två perioder. Frågan nu är om R klarar av att registrera och addera på kometkärnan i en simulerad guidning? Bilden är uppscalad 2x.

R33 och IC434 – Hästhuvudnebulosan i Orion

R33 och IC434 – Hästhuvudnebulosan i Orion

lrgb_assembly_ic434_27122016_102mmf7_10x20sek_bin1x1_lrgb_jdanielsson
lrgb_assembly_ic434_27122016_102mmf7_10x20sek_bin1x1_lrgb_jdanielsson

Jag har fått tid att ta mig an den tidiga vinterns praktobjekt i Orion. Den 27 december var en praktfull vinterkväll och jag använde 102mm f/7 ED refraktorn och som vanligt SBIG ST8300M kameran kopplad till Xagyl filterhjul. Jag exponerade LRGB-serier om bin 1×1 och bin 2×2, kamerans chip var kylt till -25C,och jag avslutade kvällen med att ta plattfilterbilder med hjälp av Aurora-skärmen av Gerd Neumann, Tyskland. Den mindre storleken.

Bildbehandlingen spänner över flera program:

  • Grundläggande kalibrering, registrering och plattfältsbehandling per färgkanal, automatiskt, Regim.
  • Registreringen av L, R, G och B-Fits-filerna – CCDSoft5. (Prism10 klarar inte registreringsmomentet vilket felrapporterats till tillverkaren).
  • Den slutliga bildbehandlingen i färg: Prism10.
  • Det som återstår är att beskära bort den svarta kanten. Jag har installerat Gimp men ännu inte utfört arbetet.

Liksom jag tidigare rapporterat så misshandlar tyvärr GAF Webben bilderna och denna kan i verkligheten ses dubbelt så stor och med god kvalite exempelvis i GIMP.

 

En stor, tung montering har fått hjul

cgem-dx_2_dsc_0413
cgem-dx_2_dsc_0413

Det är intressant hur saker och ting passar eller inte passar. Ikväll upptäckte jag att min Celestron CGEM DX-montering, som är stor och tung, enkelt kan förses med hjul med hjälp av en anordning som jag köpte från astromarket.org för ett par år sedan för att bära Skywatcher EQ6-monteringen. En närmare inspektion avslöjade att det går att skjuta ut hållaren för stativbenen en knapp decimeter från normalläget och ändå få hjulen att fungera normalt. Därmed passar också den stora monteringen. Det är helt klart användbart för att bära och transportera och sätta upp utrustning är inte något som en amatörastronom gillar. det är mycket enklare och snabbare att bara kunna rulla ut grejorna färdigmonterade från sin parkeringsplats under väderskydd. Min fader fördlade trplattan att bära batterier för kraftförsörjningen och andra större tillbehör. Den passar också för den stora, tunga monteringen. Hjulen på transportanordningen kan låsas. DOCK. Det finns ingen reglering i höjdled för att justera monteringen i våg. Möjligen går det att öppna benens lås och höja och sänka dem någon centimeter men knappast mer. Det hela är stadigare än jag hoppades men för den allra bästa stabiliteten kommer det att behövs stöd under transportanordningens ben.

cgem-dx_1_dsc_0397

Plattfältsbilderna för RGB är nu tagna

Plattfältsbilderna för RGB är nu tagna

En fin, klar men kylig kväll
En fin, klar men kylig kväll

Jag startade montering, teleskop och CCD-kamera på tisdagskvällen då vädret var strålande. Hela dagen var en av de första vårdagarna, det töade och porlade och var över +10 grader på någon plats inåt Småland, sades det på nyheterna. Så snart mörkret lade sig kröp temperaturen ned för 0:an och när jag avrundade två timmar senare var den -2C. Då börjar det bli problem med att lägenheten kyls ut trots att balkongdörren är i det närmaste stängd.

En fin, klar men kylig kväll
En fin, klar men kylig kväll

Det gick snabbt att montera och få igång CCD-kameran, och fokuseringen gick också snabbt. Jag noterade att Sky Watcherns fokuserare inte har någon millimeterskala, men fokuspunkten finns halvvägs ner på okularröret. Och då sitter filterhjulet emellan så egentligen finns fokuspunkten ganska högt upp ovanför fokuseraren.

En fin, klar men kylig kväll
En fin, klar men kylig kväll

SBIG ST-8300m-kameran fortsätter att sköta sig bra. Jag satte kylningen på -25C. Det blev naturligt att ägna kvällens ansträngning åt området nära kalibreringsstjärnan, den stod högt upp och det behövs för att inte tuben ska slå i balkongräcket. Jag återkommer till motivet. Denna gång justerade jag hela tiden filnamnet rätt på filerna som sparades automatiskt så det blir enkelt att sortera dem.

En fin, klar men kylig kväll
En fin, klar men kylig kväll

10 tums f/5 optiken har behållit kollimeringen bra trots ett par biltransporter det senaste året, men jag lämnade finjusteringen med  till en senare stund. Dagtid. Jag ska hämta hem den utlånade 10-tums upplysta plattfältspanelen. Skulle det visa sig att bilden blir bra har jag möjligheten kvar att ta plattfält på skymningshimlen eller på skärmen. Varken fokus eller kamera är rubbad.

Uppdaterad den 25.2.2017: Igår kväll jobbade jag med att exponera plattfält genom 10 tums Newtontuben. Det var stjärnklart, -4C, och Jupiter klättrade sakta högre borta i sydöst, men jag lade tiden på dessa viktiga kalibreringsfiler. Jag använde den lysande skärmen som jag köpte av Gerd Neumann i Tyskland för ett par år sedan. Allt fungerade utmärkt och jag tog 20 exponeringar i rött, grönt och blått vid binning 1×1 men som väntat var det omöjligt att exponera luminance. ST8300M kamerans styrprogram kan bara exponera 0,01 sekund som snabbast och det var för lång tid så bilderna överexponeras. Så jag fick bryta. Ikväll har jag letat fram den särskilda nerbländningsfilm som jag köpte som tillbehör och klarar att täcka 10-tumsoptiken. Det är en ljusgrå plastfilm. Sent i eftermiddags snöade det igen så denna sista kanals plattfält blir en uppgift för en kommande stund vid teleskopet. Då kör jag också en LRGB-runda vid 2×2 binning, dvs fyra gånger så ljuskänsligt som vid 1×1.

plattfalt_3_dsc_0461
plattfalt_3_dsc_0461. Den lysande plattfältsskärmen drivs av 12V DC och en speciell transformator. Här ses skärmen ditlagd överst på instrumentet.
plattfalt_2_dsc_0471
plattfalt_2_dsc_0471. Varken kamerans position eller fokusläget har ändrats så det var ok att ta plattfältsbilder. Instrumentet har suttit uppe sedan sent i höstas och även genom vintern.

plattfalt_1_dsc_0473