GAF Web2009-11-07T09:28:25ZClaes MartinssonCopyright 2009, Claes MartinssonSPHPBLOGDen 6 november 2009 - M57, Ringnebulosan från den 14 juli - ny bildbehandling - M27 och Slöjnebulosan
M57, Ringnebulosan i Lyran, fotograferad genom 12 tum Schmidt-Cassegrain med 6.3 fokalreducerare, 30 sekunders exponering,iso 200. Den är vitgrå med en antydan av grönt observerad visuellt men blir blågrön här eftersom EOS kameran har ett smallbandsfilter som tar bort mycket av de astronomiska objektens röda H-alfaljus. Effekten syns tydligast på nebulosor.
Här är en jämförelse av M57 men nu fotad genom refraktorn 102mm f/7 den 4 september. Det innebär ett enormt synfält.
Det här är originalbilden på de beskärda som jag visat tidigare av Messier 13, norra stjärnhimlens pampigaste. Den är från samma kväll som M57. Färgerna är bättre. M13 består av miljoner och åter miljoner gamla stjärnor, kanske nästan lika gamla som Vintergatan självt. Klotformiga stjärnhopar hittar du i en slags halo under, över och omkring galaxens centrum.
Jämför med M15 också genom 12-tummaren men från den 18 oktober. Fokus är inte perfekt, men man får ändå en känsla för hur hopen ter sig. Den här gången blev färgen ljusare. Det beror på kameran och bildbehandlingen, inte det astronomiska objektet.
Dumbellnebulosan, M27, från samma kväll som ovan. 5x30sekunder, iso 200, men av någon anledning ville inte färbalansen vara med riktigt i den högra delen av bildens bakgrund. I alla fall närmar sig nebulosan ett korrekt utseende, men den ska vara snäppet blåare och rödare.
Den här bilden från den 18:e september är ju bättre, samt korrigerad för plattfält. Det syns tydligt att nebulosan är en bubbla och dess svagare yttre delar är också med liksom mera rött. Fokus var bra. Klicka två gånger på bilden och kolla. Jag gillar att se dess centralstjärna bra.
Jag jobbar med den här bilden som en slags referens för att ställa in rutinen för bildbehandlingen i Deep sky Stacker och felsöka. Som bekant är det ena delen av Slöjnebulosan. Nästan 10 minuters sammanlagd exponering vid iso 800 genom 102mm ed refraktorn. Nu börjar jag närma mig nen rimlig färgbalans, men så snart jag använder plattfält blir den fel. Efter att ha läst manualen - hur hade jag kunnat slarva med det? - fick jag tips om hur plattfält av god kvalitet tas. Allt jag behöver göra är alltså att ordna två nya uppsättningar dels för LX200 12 tum, vars fokus inte har ändrats, och dels för refraktorn. Helst ska ju kameran inte ha tagits bort efter exponeringen av bilderna med de astronomiska objekten på, men här måste jag fuska. Det syns ingen större skillnad.]]>http://gaf.homeip.net/index.php?entry=entry091104-0413272009-11-03T00:00:00Z2009-11-03T00:00:00ZDen 26 oktober 2009 - C/2006 W3 (Christensen) från den 18 september - Ny bildbehandling
Jag fick till en ännu bättre bildbehandling av denna komet än tidigare. Det är alltså en simulerad tracking på kometkärnan. Därmed blir stjärnorna utdragna streck. Jag laddar Deep Sky Stacker med 20 exponeringar om vardera 30 sekunder och bestämmer att programmet ska använda de 90 procent bästa. Det känner automatiskt av att det finns ett rörligt objekt på bilderna och föreslår denna bildlösning. Jag använde 12-tummaren och f6.3 fokalreduceraren och som vanligt Canon EOS 1000D DSLR. Ingen flatfield är använd, det går som synes bra ändå. Allt jag gjort sedan är att minskat nyansen av rött en aning i bilden.
Ta och klicka på bilden två gånger för att få den stora versionen, som ju ändå är liten jämfört med originalet. Exponeringarna gjordes ungefär vid 20ut, jag ska kolla det närmare i morgon.
M27, ett av de vanligaste objekten som fotograferas av amatören och lika vackert varje gång. 13 x 30 sekunder, i övrigt samma data som för bilderna nedan.
Jag håller detta före M15 i Pegasus. Det är 9 x 30 sekunders exponering. Fokus är inte 100 procent perfekt men det räcker. Refraktorns Crawford-fokuserare är bra på att hålla fokus oavsett hur instrumentet riktas och rör sig mellan tagningarna. Här är det sannolikt istället den sjunkande nattemperaturen som spelar ett spratt. Metallen drar ihop sig en aning i kikaren.
Jag fick med en svag komet också, här en hårt beskuren bild, 12 x 30 sekunder av en gammal bekanting. Jag försökte i nästa skede med p/Tritton långt åt öster, mv13 men då kom dåligt väder in. Data är för kl 21-30 den 15.9.2009.
Så fick jag till det lite bättre. Jag hade några mörkare plattfältbilder och ljusningen i bildens centrum dämpas och så justerar jag färgbalansen manuellt i Photoshop.
Med bättre väder och bättre skärpeinställning syns fler detaljer i nebulosan NGC 6960 i denna stackade bild tagen 24 timmar tidigare. 20 x 30 sekunder, iso 800.
]]>http://gaf.homeip.net/index.php?entry=entry091022-0136252009-10-21T00:00:00Z2009-10-21T00:00:00ZDen 18 oktober 2009 _ M13 och M57 från i somras
Messier 13 fotograferad genom 12-tums Schmidt-Cassegrain i somras, enstaka kort exponerinjg, kraftigt beskuren. Nedan M57, Ringnebulosan, originalformat på bilden, också kort exponering och vid f/6.3.
]]>http://gaf.homeip.net/index.php?entry=entry091019-0726282009-10-18T00:00:00Z2009-10-18T00:00:00ZDen 13 oktober 2009 kl 18:30UT - Jupiter med småfläckar
Bildbehandling av de bästa 20 procenten av 2200 frames, Celestron 9.25 tum, f/10, primärfokus, 5 bilder i sekunden, 1/250 dels sekund exponering, låg förstärkning. Klar och fin senhösthimmel, bara en tunn slöja dis över de starkaste stjärnorna. Vindstilla.
Jag använde 2 alignment-stjärnor, det blev Altair och Mizar, vid inställningen av monteringen som ikväll gick ännu bättre än tidigare. Nu tror jag att jag ser det periodiska felet.]]>http://gaf.homeip.net/index.php?entry=entry091014-0526202009-10-13T00:00:00Z2009-10-13T00:00:00ZDen 12 oktober 2009 kl 18:30 UT - Jupiter med Röda Fläcken
Jag håller koll på Jupiter med hjälp av Stellarium och ikväll på bekväm tid var Röda Fläcken,(GRS), framme. Den hade passerat planetens meridian för ett bra tag sedan och var på väg ut, men jag hann få igång grejorna och filma under 20 minuter. Sedan blev det stopp, exakt i vår meridian, på grund av skydd hos monteringen. Det är ju i alla fall skönt att monteringen inte på eget bevåg automatiskt försöker att svänga över till den västa sidan. Det skulle medföra en del utrymmes- och sladdproblem. Så länge instrumentet pekar öster om meridianen fungerar allt utmärkt och till och med den lilla sökaren är användbar. På västra sidan når jag den inte.
Vädret var kyligt och lätt disigt, alltså bra för planeter. Den observatör som väntar sig att fläcken verkligen är röd blir besviken. Den har aldrig varit röd, möjligen ockrabrun, men har bleknat på senare år. Störningen i det angränsande ljusare molnbandet syns tydligt där fläcken bryter in. Det finns en satellit ute till vänster om Jupiter, den syns inte bra här, men på filmen blinkar den till då och då perfekt i fokus.
Jag använder Celestron 9.25 tum och primärfokus. Brännvidden är 2350 millimeter. avdriften är betydligt mindre än med refraktorn vilket tyder på att oexaktheten på grund av så kallat cone error är mindre. Det vill säga att den optiska axeln och monteringens är bättre parallella.
Här är scenen från nästa videoclip och Röda Fläcken ses som ett vitrosa område som bryter av det mörkare bandet samt buktar in i den angränsande ljusa.
Jag avslutar här med att dra ner ljusstyrkan 30 procent och fläcken kommer fram lite bättre. Och ökar jag på upp till 2200 frames finns många fler bra bilder att jobba med för RegiStax, jag har satt kvaliten till de bästa 20 procenten av bilderna.
Och här minskar jag gammavärdet i mitten av bildens histogram. Du kan labba länge med planetbilder.]]>http://gaf.homeip.net/index.php?entry=entry091013-0441052009-10-12T00:00:00Z2009-10-12T00:00:00ZDen 6 oktober 2009 - Celestron 9.25 upp på Sky-Watcher EQ6 PRO SynScan
Med Jupiter fortfarande fin på kvällshimlen och Mars sakta i antågande på morgonhimlen inför oppositionen i januari var det dags att förstärka optiken ute på balkongen med Celestron 9.25 tum på Sky-Watcher EQ6 PRO SynScan. Brännvid är 2300 mm och ljusstyrka 10. Så med min 2X apokromatiska barlow når jag bekvämt upp till intressant diameter på planeterna. Bekväm är dock inte uppsättningsproceduren.
Jag kan göra den själv, men här går gränsen. Eftersom jag vill ha stativet högt för att kunna observera Polaris över tacknocken är det ett gränsfall att sätta upp en så stor och dyrbar tub direkt. Ett vågat balansstycke minst sagt. Istället plockar jag bort motvikterna och viker ner monteringen så långt det går, måttar tubens läge och fäster och skruvar fast den. Så på med motvikterna igen, och ombalansering. MEN. Den här första gången blev det förstås fel ändå. Den skarpögde ser felet, som jag rättade till igår kväll. Hållaren och axeln för deklinationen är vänd 180 grader fel.
En snabb titt i okularet mot Jupiter visar att optiken fortfarande är bra kollimerad. Jag satte också upp den medföljande Telraden, som är ett optiskt sikte med stora lysande röda cirklar. Det är bekvämt, och vida överlägset miniatyrsökaren som följde med denna tub. Nackdelen är att dess öppna optiska yta lätt daggar igen, men jag har en värmare för att förhindra det.
Fördelen med monteringen och handkontrollen är att den accepterar köldgrader ner mot 10 grader, och det gör inte LX200 Classic som kommer att få tillbringa vintermånaderna inomhus.
]]>http://gaf.homeip.net/index.php?entry=entry091009-0142412009-10-08T00:00:00Z2009-10-08T00:00:00ZDen 30 september - 1 oktober 2009 - Jupiter i refraktorns fokus och Månen vid sidan om Från balkongen
Jag bytte reflektorn till 102 mm ED refraktorn, ljusstyrka f/7, och bilden visar en scen då Jupiter verkligen är i fokus. Jag har på 2x apokromatisk barlow och filmar som vanligt med ToUCam Pro Philips-kameran. Jag höll på i flera timmar i några omgångar. Vid 23:30 måste jag avrunda då planetens altitud var allt för låg och bilden därav började bubbla väl mycket. Enligt en simulering av Stellarium hade då GRS varit inne över randen i 30 minuter.
Refraktorn är kanske inte helt oväntat mycket skarp och RGB-korrigeringen i RegiStax 5.0 visar mindre värden än då jag filmade genom Newtontuben. Dess Crawfordfokuserare med 1:10 nerväxling ger betydligt bättre kontroll över fokus, men man ska tänka på att jag av praktiska skäl - läs långsam pc - inte omedelbart kan kolla fokusresultatet på en kalibrerad bild på skärmen utan måste gå på magkänsla vid inställningen.
Refraktorns brännvidd är 714 mm och Newtontubens 750. Lägg så till en 2X apokromtisk Barlowlins. Nästa uppgift blir att tillfoga en 2X akromatisk barlo till kedjan, och kolla hur fokus ser ut vid f/28. Det är ju där som riktigt bra planetbilder brukar åstakommas ifråga om detaljer. För det momentet behövs en finjustering av monteringen, som ger en ytterst sakta drift. Jag behöver justera i azi-led.
30.9.2009, 20-22.30UT:
Jup3 1/50-dels sekunds exponering, 5 bilder i sekunden, låg förstärkning:
Jup3 1/50-dels sekunds exponering, 5 bilder i sekunden, låg förstärkning. Alignad på vad som ser ut som en satellit som ses som en rund prick mot planeten, men inte är det. Varken satellit eller transitskugga så det måste vara en formation i Jupiters moln.:
Jup2 1/100-dels sekunds exponering, 5 bilder i sekunden, låg förstärkning. Kontrastförstärkt 35 procent vid bildbehandlingen:
Jup1 1/100-dels sekunds exponering, 5 bilder i sekunden, låg förstärkning. Kontrastförstärkt 45 procent vid bildbehandlingen:
Jup13 1/50-dels sekunds exponering, 5 bilder i sekunden, låg förstärkning:
Och här syns hur fläcken har roterat ett bra stycke efter cirka en timme sedan bilden ovan. MEN det är inte GRS.
Jup15 1/50-dels sekunds exponering, 5 bilder i sekunden, låg förstärkning. Jätteplaneten har börjat att gå ner.
]]>http://gaf.homeip.net/index.php?entry=entry091002-1752532009-10-02T00:00:00Z2009-10-02T00:00:00ZDen 29 september kl 22UT Jupiter genom 6-tum Newton + Månen
Det är vintern som gör sig påmind och kvällen var vacker med Jupiter och Månen nära varandra, klar, hög luft och inte många grader över nollan. Som vanligt använde jag 6 tum f/5 Newton, som alltså är en udda LXD 75 Meade-tub, på mitt EQ6 Syn Scan Pro ekvatoriella stativ. Det går tyst och skonar grannarna...
Jupiter visade - som ofta sker - sin mindre intressanta sida denna stund mot Jorden, och det är svårt för RegiStax 5.0 att hitta någon bra riktpunkt för alignment. De gröna fläckarna som syns tydligt är i alla fall så kallade festoons.
Egentligen skulle jag även velat prova med Celestron 9.25 tum på denna montering igen, men det är för högt och krångligt med balansen att lyfta på. Stol måste användas. Sedan krävs mer för att väderskydda det bra. Monteringen måste alltså vara i högsta läget för att jag ska kunna utnytta polsökaren. Polaris står precis över taknocken.
Kameran är en numera urgammal Philips ToUCam Pro 740k, med ett IR-blockfilter på adatern mot teleskopet vilket är standard, samt en 2X Celestron apokromatisk Barlowlins. Hastigheten är 5 bilder i sekunden och det är precis vad den gamla Pentium II Acern bärbara klarar (tio år gammalt bios), som går på Win XP home. Chipet, en äkta CCD, har 640x480 bildpunkter. Filmfilerna blir stora, men inte jättelika.
Här står Jupiter nära meridianen. Kontrasten är något förstärkt.
]]>http://gaf.homeip.net/index.php?entry=entry090930-1752482009-09-30T00:00:00Z2009-09-30T00:00:00ZDen 26 september 2009 - Många studerade Jupiter och några Månen under Forskarfredag
Månen stod lågt från början och gick snart och lade sig bakom molnslöjor så det var inte så många besökare som fick chansen att se den i natura under Forskarfredag, som den 25 september arrangerades på station Linne södra om Ölands Skogsby. Vädret började klart men blåsigt, vi tog skydd på baksidan av huvudbyggnaden, senare gled en kort stund moln in men de skingrades snart och resten av kvällen var vädret utmärkt och mycket bättre än i fjol.
Jörgen, Chris och Alf-Arne hjälpte till med visningen och berättandet för uppskattningsvis 150 personer, flertalet barn, som provade på amatörastronomi för en stund. Några hade redan blivit intresserade, hade frågor om instrument de fått eller funderade på att köpa och kanske blir det någon ny GAF-medlem vad det lider.
Betydligt bättre gick det med Jupiter, som här är dold bakom grenarna i en trädtopp, som gick upp i öster och som vi följde nästan till dess att den hamnat i söder. Väldigt många besökare observerade den, och kvällen var perfekt för planeter med ett svagt dis i luften. Jag använde ett 17mm okular på 6 tum f/5- Newtontuben och bilden blev mycket vacker och imponerande. Alla fyra stora månar syntes och medan timmarna fram till midnatt gick rörde sig två av de tre som fanns på vänstra sidan av jätteplaneten allt närmare varande för att tillslut verka vilja okultera varandra.
Chris hade med sitt kikarstativ och 100mm instrument och visade galaxer, främst Andromeda M31. Det märks hur ovana allmänheten är vid att observera disiga fläckar på himlen.
Ett lättransportabelt, billigt men mycket skarpt instrument på ett billigt modernt stativ utan motor och det ger fördelen att även jordrotationen demonstreras i natura. Hastigheten överraskar folk.
]]>http://gaf.homeip.net/index.php?entry=entry090926-2037502009-09-26T00:00:00Z2009-09-26T00:00:00ZDen 26 september 2009 - LX200 12 tum i Eriks observatorium igångkörd
Allting fungerade normalt vid starten av Eriks till GAF donerade LX200 Classic årsmodell 1996. till nästa besök ska jag kolla de exakta koordinaterna att mata in. efter en del justerande lyckades jag tillslut få instrumentet perfekt i våg enligt dess vattenpassbubbla, men det står helt säkert inte korrekt på nord-sydlinjen. Instrumentet är alltså inte inställt under stjärnorna ännu, men det kommer under nästa pass.
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)