M45 Plejaderna och Komet 64p Swift-Gehrels

M45_02012019_102mm_f7_30sek_iso1600_eos20da_jdanielsson_IMG_0769

Nu har jag kopierat den senaste skörden av exponeringar av natthimlen till hårddisken. Denna bild är bara en enstaka exponering av M45 genom 102mm f/7-refraktorn på 30 sekunder. Man anar nebulositeten. Den är helt obehandlad. Jag fullbordade igår bildtagningen genom att ordna plattfältbilder också. Fortsättning följer.

M45_02012019_102mm_ED_f7_20x30sek_iso1600_eos20da_jorgendanielsson

Igår kväll höll jag på och kämpade med den senaste versionen av DSS, Deep Sky Stacker, men det lyckades inget vidare. Det är mitt pågående bildbehandlingsproblem sedan åratal tillbaka. Det gäller DSLR-bilder och inte *.FITS-bilder från en CCD. Efter moraliskt stöd av Claes, som just lagt ut sin tjusiga nya bild, och efter att ha surfat nätet och faktiskt läst bruksanvisningar till DSS, så gjorde jag i morse ett nytt försök. Det vill säga. Det går inte att komma runt det faktum att du behöver ett vanligt bildbehandlingsprogram för att ta hand om det till synes usla resultatet av DSS. I mitt bibliotek hittade jag en cirka 15 år gammal CD med Adobe Photoshop Elements 2.0 som jag en gång köpte tillsammans med en dator. Den går fortfarande att installera även om Windows nu heter 10 och inte 3.11 eller vad det nu var. Efter 3 minuters arbete med den och en automatisk färgjustering så ser resultatet nu ut så här. En betydande förbättring har skett. M45:s typiska blåaktiga nebulosor framträder. Fortfarande återstår arbete med den grundläggande bilden. Jag ska lägga till alla mörkströmexponeringarna och även biasbilderna samt plattfält och deras mörkströmexponeringar. Så är det med astrofoto. Ett litet steg i taget och rätt som det är blir det ett större steg.

M45_102mm_ED_f7_02012019_20x30sek_iso1600_eos20da_ny4_16b_jorgendanielsson

Här är då en komplett kalibrerad variant av bilden men det går inte att använda automatik för att göra de sista justeringarna i PE utan du måste arbeta manuellt. Värdet av att även fotografera plattfältbilder är ju mer än uppenbart. M45 stod vid fototillfället naturligtvis högt på himlavalvet men på en del som var störd av ljusföroreningar från tätorten. Bruset i Canon EOS 20da är extremt lågt jämfört med min gamla EOS 1000D, som för övrigt mest tecknade natthimlen i grönt.

PS Nu har jag även hittat rätt färgbalans på M45 så att vi känner igen den från andra bilder. Tyvärr blir bilden 16.5MB stor och det kan inte GAF Webben visa-ta emot. Detta är bara en liten tumnagelbild. Så ni får tills vidare tänka er den kompletta bilden. Välkomna i sensommar till Sagittarius 2019 träffen för att kolla in den. Exempelvis.

M45_102mm_ED_f7_20x30sek_iso1600_eos_20da_02012019_ny3_16b_jorgendanielsson_small

Uppdaterad den 20.1.19

Jag samarbetar med programmet Regims skapare Andreas Roerig i Tyskland och har lärt mig mer om det ska hanteras. Detta är den senaste versionen av bilden på M45 Plejaderna och den består av 18×30 sekunder adderade bilder:

Jag samarbetar med programmet Regims skapare Andreas Roerig i Tyskland och har lärt mig mer om hur det ska hanteras. Detta är den senaste versionen av bilden på M45 Plejaderna och den består av 18×30 sekunder adderade bilder.

—-

Nu jobbar jag med en komet. Nämligen den här.

64p_102mm_ED_f7_02012019_iso1600_eos20da_jorgendanielsson

Detta är den periodiska kometen 64p Swift-Gehrels från kvällen den 2.1.2019 och exponeringen varade 25×30 sekunder. Deep Sky Stacker gör vad den ska men AP Elements krånglar lite. När jag bett den ställa in färgbalansen automatiskt blir det fel, jag går in och gör det manuellt istället men den finns en automatisk funktion som fixar problemet. Dock. Så snart jag ska klicka ok och spara hoppar rutan till och lägger en helt felaktig grön nyans över hela bilden. Synd. MEN vi har ju alltid MS Win
Paint att tillgå. Så jag startar om, gör processen klar igen undviker ok knappen utan gör en skärmdump istället och klistrar in resultatet i Paint. Så tillbaka till AP. Ställer ljusheten i bilden rätt och sparar.

Kometen är på väg ut bort från Jorden igen efter perihelion vid solen i november så den rör sig skenbart sakta och det syns inte under de tiotal minuter som jag lät exponeringarna ta.

Jag justerade inställningarna i DSS något och fick istället det här resultatet, som är betydligt mindre brusigt och med ett skarpt tecknat stjärnfält.

64p_102mm_ED_f7_02012019_iso1600_eos20da_jorgendanielsson_c_small

Uppdaterad den 201.2019:

Den senaste körningen i Regim med 20 adderade exponeringar på vardera 30 sekunder ger detta resultat (bilden är förminskad):

c64p_02012019_102mmED_f7_ref_20x30sek_iso1600_eos20da_jorgendanielsson_SigmaCombinedFiles_c64p_d_small

 

 

 

 

 

Leave a Reply