Nu ser instrumenten skarpt igen

Fokuseraren väntar på justering.

Under snart tio år efter köpet som bättre beg av dåvarande Astromedia i Göteborg (det var den sista större prylen innan ägaren stängde butiken för gott) har Skywatcher Newtontuben på tio tum och med ljusstyrkan f/5 hängt med mig men den har alltid känts en aning för stor och tung och så har fokuseraren varit oroväckande lös och sladdrig. Det är den inte nu längre. Jag genomförde just en timmes service nere i gillestugan inspirerad av en video som killen i England som driver siten Modern astronomy lagt ut på nätet. Hans mål var att slipa ner glidbanan plan och fin med hjälp av fil och bryn för att öka friktionen. Mitt var att överhuvudtaget förstå hur fokuseraren fungerar och varför den var så slapp. Först testade jag vad de olika hexbultarna och grubskruvarna har för funktion men lyckades inte hitta det ideala friktionsläget. Fokuseraren tub gick inte att lita på. Den bara gled. Så jag lossade de tre hexbultarna som fäster fokuseraren i den adapter som sitter på tuben. Fokuseraren är finjusterad på plats syns det av inställningen på kalibreringsskruvarna bredvid. Därefter satte jag mig i lugn och ro och labbade med den lösa fokuseraren vars konstruktion inte är så svår att förstås. Det är samspelet mellan de två centrala skruvarna och de två bredvid som trycker mot axeln som är det viktiga. Länge hittade jag ändå inte rätt friktionsläge men så plötsligt. Det gick inte längre att enkelt dra ut tuben. Det krävdes tvärt om rejält med kraft. Och fokueringsrattarna löpte med lagom friktion. Jag avbröt. Här var alltså ett mycket bättre läge. Att montera tillbaka fokuseraren på OTA:n gick snabbt. Under hexbulten närmast fokuseraren vred satt från början en liten o-ring i gummi och nu sitter den där igen. Som framgår av bilderna är det bara nu ett större problem som återstår: Fokuserarens rör är silverfärgat på utsidan. Det är inte så smart.

Dags för tester och justering. De viktiga hexskruvarna sitter i centrum och utmed axeln.
Fokuseraren är tillbaka på tuben precis som den satt monterad förut.

Uppdaterad den 25.6.2019: Följande dag justerade jag även min gamla Astro Crawford fokuserare och lyckades hitta en inställning som är den bästa på mycket länge. Åt ena hålet glider den mjukt men inte åt det andra. Det räcker för närvarande som stöd för min gamla C 9.25 tummare vars inbyggda fokusmekanism fungerar under all kritik men spegeln ligger kvar där den är trots rörelser trots att instrumentet rör sig i olika vinklar. Extra fokuseraren används för finjusteringar.

Medan jag ändå var igång gjorde jag om kollimeringen på den gamla Meade LX75 6 tum f/5-Newtontuben som GAF numera äger. Optiken behövde verkligen en justering. Jag fick försöka ett par gånger innan det blev godkänt. Som hjälp använder jag en standard kollimeringstub (ej med laser). Instrumentets huvudspegel har centrum markerat med hjälp av en ring och det underlättar verkligen. Detsamma gäller det större Skywatcher instrumentet. Det visade sig att dess kollimering trots en hel del bärande hit och dit på sistone håller bra men vid nästa natt under stjärnorna ska en mycket liten justering göras av primärspegeln.

Jag fortsätter med servicen och förbättringarna av utrustningen. Här klubbens 6 tums f/5 Newton och min gamla standard fokuserare som det faktiskt gick att hitta en mycket bättre inställning för.

 

 

 

Leave a Reply