Den 16 februari 2009 - Celestron 9.25-tumstuben på plats i Eriks observatorium 
Tuesday, February 17, 2009, 12:25


Efter lite överväganden fram och tillbaka har jag nu satt upp min Celestron 9.25 tums Schmidt-Cassegrain-tub på EQ-6 Synta Pro-monteringen i Eriks observatorium på Öland. Det är en större och maffigare kombination än vad som framgår av bilderna och precis lagom vad som går att få in upp mot taket. I alla fall om man vill använda en tysk ekvatoriell montering.

Det är lätt att glömma vilken skillnad det är att stå ute i det fria eller inne i ett vind- och väderskyddat observatorium och greja. Denna kväll var det lokala snöbyar utanför men lagom varmt inne medan jag avvägde den grova järnplatta som monteringen står på. Jag hittade ett perfekt läge, så nu går det inte att klaga på avvägningen för det fortsätta inställningsjobbet. Monteringen står ungefär på syd-nordlinjen. Nästa uppgift blir att stämma av den mot en stark stjärna som passerar meridianen jämfört med ett planetarieprogram. Därefter behöver polaxeln sänkas en aning. Den sista finjusteringen görs direkt med hjälp av monteringens inbyggda polteleskop och dess tillhörande skalor. Det fungerar riktigt bra har jag lärt mig på balkongen i Nybro.

Taktiken för denna uppställning måste bli att utnyttja den maximalt. Hittills har jag inte kommit åt att pröva finesser som:
* PEC, Periodic Error Correction, även om monteringen utan den ikopplad går riktigt bra och utan vidare trackar objekt minst 60 sekunder utan avdrift.
* PAE, Det finns också en finess med att i ett lokalt område på natthimlen kunna uppdatera kallibreringen för go to ett snäpp till.
* Cone error correction. Teleskopets optiska axel och monteringens polaxel är sällan perfekt parallella. Genom att starta kvällen med att aligna mot tre stjärnor sker en korrigering för cone error med hjälp av den inbyggda mjukvaran.
* Hibernate. Spara alla inställningar till nästa session. Villkoret är att montering och instrument inte flyttas ur home position-läget.

Som alla vet har en tysk ekvatoriell montering nackdelen att den stannar vid eller kort efter passage av meridianen, alltså då objekten ses som bäst i söder, och måste vändas. Just denna modellen helt enkelt bara stannar och frågar inte om den ska börja en flipp.
Bortsett från den nackdelen har monteringen tunga fördelar som att den är mycket enkel att balansera när olika tuber och tillbehör hängs på, och den kan belastas tungt.


Det blir inte vilken kväll som helst på chans som jag ämnar utnyttja detta observatorium utan noga planerade kvällar för att göra det mesta möjliga av tillfället och den mycket fina, ostörda natthimlen här. Nästa steg är att uppgradera CCD-kameran. Det finns en del att välja på. Taktiken lär bli att skaffa en kamera med ett extremt känsligt chip om än inte avsett för vidfältsfoto utan av mycket svaga objekt, kometer och asteroider och som god linjäritet för bestämning av magnituder även för snabba variabla stjärnor.
Till att börja med använder jag dock min nya Canon EOS 1000 DSLR. Frågan är hur den bäst guidas? I primärfokus eller med en seratat guidetub?

Under tiden befinner sig Eriks renoverade LX200 på 12 tum ute på en långsam låneresa bland några av GAF:s medlemmar. Intresserade medlemmar hör av sig till ordföranden.



Kommentarer