Meade LX 200 Classic årsmodell 1997 Stopp igen 
Thursday, March 11, 2010, 11:42


Uppdaterad den 1.4: Meade LX 200 Classic årsmodell 1997 befinner sig åter ute på min balkong uppsatt i ekvatoriell position på vakt efter nya, klara astronominätter. Den är körklar efter service, trodde jag, för den gick bra inomhus en hel eftermiddag för en dryg vecka sedan, och det var inga problem att styra tuben på normalt sätt med handpanelen. Icke så ikväll ute på balkongen under en fin stjärnhimmel. Dec runaway vid första starten. Normal start vid omstart fram till dess att jag nuddade nordknappen, och runaway start igen vid tredje försöket. Så det blir alltså ett utbyte av dec-motor som stundar trots allt. Jag har en i reserv ett år äldre men mycket lite körd som sannolikt fungerar, men osvuret är ju bäst.

För några nätter i dimmigt väder sedan lyckades jag polinställa den till 98 procent. Det är bara att vända tuben 180 grader och sedan sikta genom den kallibrerade sökaren. Hårkorset vilar nu nästan på Polaris. Som alla vet är det ju inte tillräckligt bra, men den natten var det egenbtligen allt som syntes på grund av dis och dimma. Det slutliga steget är en justering cirka 0,2 grader mot Norra Himmelspolen. I vart fall räcker polinställningen hittills för webbkamerafilmning av planeter, dock ej långtidsexponering av deep sky-objekt.



Instrumentet står i övrigt i våg och på Celestrons antivibrationpads. Jag har bara fått en mycket kort provtid med dem, det var på EQ6-stativet innan elstoppet, och det såg ut som att vibrationer dör ut mycket snabbt men att amplituden blir något kraftigare.

Tillbaka till LX200 Classic: Det stämde faktiskt det Bruce Johnston skriver i inledning till sin analys av dec runaway-problemet. I nittio procent av fallen har det visat sig beror på kontaktproblem, oxid,ledningsbrott osv. I mitt fall var felet oxidbeläggning på sockerbitskontakten från dec-motorn till dec-kabeln, och som sitter inne i höger gaffelarm, men är öppen för elementens påverkan. Jag kom att tänka på att den är utsatt vid förberedelsen för avlyftningen från wedgen idag och lossade och satte i den ett 20-tal gånger, Provkörningen gjordes inne när en kamrat hjälpt mig med lyftet.

Grundproblemet med LX200 årgång 1997 kvarstår dock: Det är inte lämpat för körning under kalla förhållanden utan har chip och lager avpassade för ökenklimat i Kalifornien. Moderna LX200 ACF, dock, har köldhärdigare chip, och klarar därmed kyla bättre. Så mitt instrument är ett exklusivt sommarhalvsårsteleskop. (Johan Warell, ordförande i SAAF kommenterar att han efter att ha bytt ut det svarta originalfettet mot vit, modernt silikonfett kan köra sin LX200 även under mycket kalla förhållanden. En frikoppling går dock kärvare).

Bakgrund:
LX200 också tagit paus men det blev en snygg bild på dess sista aktivitet för ett slag med Sirius i ofokus på himlen. Instrumentet gick i två timmar helt korrekt under skymningen medan vädret fortsatte vara fint, temperaturen kring 0-an och det faktiskt såg ut att kunna bli en webfilmningskväll för Saturnus. MEN. Så snart jag nuddade N på handkontrollen hände det dramatiska saker och tuben stack i väg omväxlande snabbt och långsamt norrut. Utom kontroll. Det räcker med att slå på strömmen så sticker tuben.

Felet är välkänt och kallas declination runaway slew, och beror på att med stigande ålder så försämras exaktheten i leverans av en viss spänning till den digitala avläsningen av positionen i dec. Dess uppträdande är överraskande och dramatiskt men värre än vad felet är i sig, läser jag på nätet. Men stopp i användandet är det. Antingen blir det till att justera potentiometrar på plats i decarmens överdel, eller byta ut mot en exakt likadan deklinationsmotor vi har lagrat sedan renoveringen av Eriks LX200. Vi får se.

http://www.mapug-astronomy.net/ccdastro/decfix.htm

Här är för övrigt länken till hemsidan med den bästa praktiska och tekniska informationen för felsökning på en LX200 Classic som jag hittat av Bruce Johnston


I vart fall tar observationssäsongen slutn snabbt nu, om två veckor är det sommartid. Teleskopet köptes nytt 1997. Ett knappt halvår efteråt uppträdde ett R.A runaway slew-fel helt plötsligt. Leverantören servade på plats faktiskt, bytte moderkort och motorer, satte ihop allting och slog på strömmen. Instrumentet gick i 15 minuter, och dog överhettat sedan killen glömt att sätta fast kylkeramiken ordentligt inne i instrumentet för att avleda värmen. Någon vecka efteråt kom ett service kit som jag installerade, och sedan dess har instrumentet helt säkert gått 1000-tals timmar. Så säg 12 år, med lugnare perioder vintertid på grund av kylan. Inte illa.



Det här är ett praktiskt tillbehör som jag hittade på VSP, en guider med pick up mirror. Jag har en äldre, klumpig version av Lumicon med inbyggd reduktionslins. På denna nya kopplar du en modern fokalreducerare och den tar betydligt mindre plats. Det blir spännande att etsta sedan jag fått igång teleskopen igen. Gägningen passar helt perfekt till den adapter som jag har för EOS Canon 1000D.


R.A Motorservice



Vart tredje år behöver de två bultar som håller R.A-motorn dras åt med en hexnyckel eftersom de mycket sakta lossnar eftersom det inte sitter någon låsbricka mellan fästet och metallväggen. Det är lät fixat. av med plåtlocket under, och bort med moderkortet. En av bultarna skymtar bakom de röda ledningarna.






Kommentarer