C2009 P1 (Garradd) - Svår att fotografera genom kölddiset  
Thursday, October 13, 2011, 13:01


BILDEN: Det var mörkt någon dryg timme efter solnedgången ikväll och innan ljuset från Månen i nedan borta i öster skulle börja störa och jag hann knäppa några serie enkla astrofoton med EOS Canon 1000D, 55mm optik, f/11, 25 sekunders exponering. Utetemperaturen var 0 grader. Det här är en råbild, ej bildbehandlad, och vid iso 1600. Du som har problem att orientera dig bland stjärnorna - börja med en känd stjärnbild i överkanten och jobba nedåt.

Fototekniken är intressant, väldigt många människor i vårt avlånga land som har tillgång till en digital kamera, och gärna då en digital systemkamera samt ett stativ kan ta sådana här bilder av natthimlen. De stora märkena Canon eller Nikon går lika bra, men själv tycker jag att Canon är att föredra, den är enkel att fokusera. Just fokusering är den kritiska punkten, och görs lämpligast i fjärrstyrt läge på din dators skärm. Toleranserna är mycket små, och när temperaturen sjunker under kvällen försämras fokus i och med att metallen dras ihop.

Avsluta dina bildserier med mörkström, sätt på optikens lock, och exponera cirka 10 bilder vid samma inställning som dina bilder, samt bias, fortfarande med locket på fast så snabbt kameran kan exponera och i fallet med Canon-kameran 1/4000-del.

Exponera i raw-bild-läge. Bildbehandlingen görs sedan lämpligen i gratisprogrammet Deep Sky Stacker, som kräver en del övning, men är mycket kraftfullt och gillar många kärnor i din dators processor. Tänkt slutligen på att en standard DSLR-kamera får bra exponeringar av natthimlen i blått och grönt ljus, men dålig i rött ljus eftersom det sitter ett infrarött filter på sensorn, som kraftigt dämpar det röda. Därmed blir röda objekt som nebulosor felexponerade med en standardkamera, och det får vi leva med såvida du inte vill investera i en modifierad DSLR-kamera där IR-filtret tagits bort.

Du får pröva dig fram per olika optik var den ideala exponeringen ligger innan utdragna stjärnor på grund av jordrotationen blir störande. För denna bild var exponeringen alltså 25 sekunder, stjärnorna är tydligt utdragna, och till nästa natt då det är bättre med tid, ämnar jag gå ner till 15 sekunder alternativt 20 sekunder.
Gör många exponeringar, minst tio på varje motiv. Ett ytterligare tips: Ha ett extrabatteri till hands för batteriet dras ur snabbare då det är kallt.



BILDEN: Det här är 10 exponeringar om vardera 30 sekunder adderade i Deep Sky Stacker från 1830UT den 14102011 genom min canons 55mm optik, bländare 11, iso 1600, och kameran satt piggy back ovanpå C9.25:an och monteringen var igång. DSS fungerar nu men enbart för *.jpg-formatet och utan att någon kalibrering av bilderna skett. Programmet tycks behandla alla typer av bilder korrekt i *.cr2 formatet (alltså raw) och adderar dem, men resultatet blir ändå inte bra. Det ser ut som allt det gör är att åstakomma en genomsnittlig bild, inte en adderad.

Vega i Lyran ses uppe till vänster. Komet Garradd ska vara i centrum av bilden ungefär, men är inte uppenbar. Jag har ett flertal bilder att labba med. Problemet är att verktygen är för dåliga. Bildbehandling av DSLR-bilder är något helt annat än av CCD-bilder. I vart fall syns att optiken är bra, men utan den kraftiga nerbländningen blir stjärnor i utkanten något deformerade. En 120 sekunders exponering blir på gränsen till överexponerad.

Kommentarer