20 maj 2008 - Mån- och Jupitervisning för turister tre nätter i juli 
Tuesday, May 20, 2008, 02:50


Inbjudan till Mån- och Jupiterkvällar i juli för allmänheten hos Porten till Alvaret, Ekologiska Forskningsstationen, Skogsby, Öland i samarbete med GAF, Grönhögens Astronomiska Förening och SAAF, Svensk Amatör Astronomisk Förening.

8.7.2008 klockan 19 - 24
9.7.2008 klockan 19 - 24
10.7.2008 klockan 19 - 24

Trots att vi alla någon gång har sett månen så är det inte så många som observerat vår närmaste granne i rymden i detalj genom teleskop. I juli kommer chansen till den upplevelsen. De gäster som stannar till slutet har också möjlighet att studera solsystemets största planet Jupiter, men i år står den mycket lågt över horisonten i Sagittarius bakom dis och träd. Möjligen går den ändå att nå den med ett stort teleskop, annars tar vi till mindre.

Välkomna att ta med din egen kikare, fältkikare, fågelkikare eller annan kikare för att jämföra. Vi börjar kvällen medan det är ljust och månen bara är en blek skära på sommarhimlen, och slutar i sommarnatten när stjärnorna tittar fram. Det här är verkligheten. Vädret kan störa. Kvällarna genomförs dock oavsett den senaste väderleksprognosen då vädret på Öland skiftar snabbt.

Räkna med köbildning till instrumenten samtidigt som antalet funktionärer inte är många. Var också beredd på att visa andra besökare månen genom din medhavda kikare. Titta och jämför.

Vuxna: 50 kronor per person
Barn och ungdom, 18 år eller yngre: gratis

Körbeskrivning: Uppsala Ekologiska Forskningsstation ligger strax söder om Ölands Skogsby vid väg 136. Kommer du från Kalmar och tar Ölandsbron är det andra vägen till höger. Kör en knapp mil. Tydlig skyltning Porten till Alvaret finns ute vid vägen. PArkera framför byggnaderna, vi håller till på baksidan.



(Foto av del av Månen och samt av Jupiter, Jörgen Danielsson, GAF)


( 897 visningar )

28 maj 2008: Vitbalanserad nattbilder av instrument och balkong - LX200 12 tum i våg 
Wednesday, May 14, 2008, 02:53

I natt var det åter klart och fint och jag lyckades hitta rätt knapp och metod för att vitbalansera nattbilderna korrekt. Så här ser det alltså ut från min balkong. En hel del ljus, men det håller sig tämligen lågt. På högre altituder får teleskopen fånga sitt stjärnljus mer ostörda. Visst är ljuset en nackdel, men vädret-klimatet så här 30 kilometer in från kusten är faktiskt bättre än vid kusten och på Öland. Jag tänker på de periodvis efterhängsna dis- och dimslöjorna på grund av det antingen varma eller kalla havet som möter kalla eller varma vindar.

I natt testade jag LX200 12 tum och liksom tidigare är avdriften lite för stor i alt-azi-läge med kallibrering enbart på en stjärna i söder. Jag kollade upp hur instrumentet står och det var inte i våg. Meades inbyggda bubbelvattenpass är inte att lita på. Jag mätte upp med eget vattenpass och justerade benlängden något på tripoden. Bättre lycka nästa natt. I vart fall är optiken fortfarande superb och fokus och kollimering perfekt. Som synes använder jag originaldagghuven och det behövs ingen värmare.

-------------------------------------------------
17 maj 2008 - 5 tums refraktor på Synta EQ6 PRO Sky Scan - Cone error kvar att fixa - Kollimering av 6 tum f/5 Newton


En femtums refraktor kräver sin tunga och stabila montering för att komma till sin fulla rätt. I natt testade jag denna kombination för första gången med lyckat resultat. På klenare stativ är tuben framtung, här märkts det inte mycket förutom att de två träningsvikterna ju fortfarande behövs. Optiken i denna akromatiska tub är fortfarande överraskande bra, Månen i drygt första kvarteret njutbar också i hög förstoring. Som jag säkert skrivit tidigare finns ett glapp i sidled i fokuseraren, det går ganska bra att kompensera genom att dra åt en justerskruv, men på sikt behöver fokuseraren bytas ut.

Jag håller på att experimentera med att ställa in Synta EQ6 PRO Sky Scan exakt ekvatoriellt med hjälp av dess skalor. Polaris syns i polsökarkikaren precis över taknocken och ställdes in mitt i avsedd markering och vid rätt tidpunkt. Vi får se hur rätt som jag träffat. Annars är det ju inte så svårt att manuellt justera stegvis och kolla resultatet för avdriften.

En sådan här montering är på gränsen vad du släpar ut en natt och sätter upp, den är massiv och tung, men det ger stora fördelar: Tub och montering är inte känslig för vinden. Gången är imponerande bra, också i lägsta fart. Den påminner mycket om en Losmandy G-11, du kan manövrera otroligt precis i lägsta fart både i ra och dec. Det periodiska felet är knappast märkbart. För den som har monteringen permanent uppsatt finns PEC att tillgå, och då måste man alltid återvända till parkeringspositionen.
Det här är också grejor somn lämpar sig bra för att använda nattetid i villaområden, eftersom dess motorer knappt ens viskar. LX200 classic, som jämförelse, är ok när hastigheten ställs ner några snäpp, faktiskt, medan såväl Meades som Celestrons mindre och enklare monteringar har motorer som låter alldeles för mycket.


Vid leveransen för tre år sedan följde en handkontroll med bios version 2 med, men den bytte jag snart genom att köpa den nya handkontrollen version 3, som går att uppgradera via nätet. Dyrt men bra. Sedan ett halvår kör jag på v3.20.
Att styra monteringen seriellt via seriekabel och en usb-övergång är inget problem med moderna planetareprogram. Monteringen drivs med 12V DC, minst 2A.

Du byter tub på 30 sekunder och den behöver ha en dovetail av Vixen-typ. Max last på monteringen är 20 kilo så du kan leka med en hel del tuber och kameror i olika konstellationer utan några problem. Balanseringen av ekipaget är en njutning jämfört med en knepig gaffelmonterad Schmidt-Cassegrain. Två 5 kg motvikter medföljer.

17.5: I natt kontrollerade jag hur resultatet blev av polinställningen med hjälp av monteringens skalor och det lyckades. I hög förstoring genom refraktorn kunde jag följa en medelstark stjärna i söder nära himmelsekvatorn under mycket lång tid centrerad i okularets dubbelhårkors. Jag gick också igenom handkontrollens inställningar, ändrade longituden från 16 till 15 grader, ett kvardröjande fel eftersom jag i höstas flyttade från Färjestaden till Nybro, och så provade jag att starta om monteringen och använda även två inställningsstjärnor. Det var månljust och lätt disigt och få starkare stjärnor fanns att jobba mot så proven med kalibrering mot tre stjärnor får vänta ett slag. Då vinns fördelen att handkontrollen justerar för det större eller mindre så kallat cone error-fel som montering i kombination med dovetail och teleskoptub alltid har på en tysk ekvatoriell uppställning. Effekten är att pekningen bara funkar hyffsat, men jag har olika resultat för Celestron 9.25-tuben med dovetail eller 5-tums refraktorn med ringar och dovetail.

Refraktorn sitter uppenbarligen inte riktigt bra inställd, och pekar mellan 10 och 15 bågminuter fel. Med C9.25 på samma montering och uppställd på balkongen i Färjestaden fick jag betydligt bättre träffar, det handlade bara om fel på en handfull bågminuter. Då använde jag bara en inställningsstjärna.

Planen för Nybro är att flytta över dovetailen från min gamla 6-tum f/5 Newton, skruva fast refraktorns ringar på den, så upp med refraktorn på monteringen igen och testa vidare. Den har nämligen justerskruvar på undersidan för mekanisk inställning och kompensation för cone error felet med icke parallela axlar. Planen är slutligen att sätta upp C9.25 mer permanent, och ju mindre cone error det finns från början dessto bättre. Eq6 monteringens manual innehåller utförliga instruktioner om hur man testar och kompenserar för cone error.


KOLLIMERING AV 6 TUM F/5 NEWTON


22.5.2008: En klar men lätt disig kväll, inte så många stjärnor att välja på för alignment så jag körde utan att slå på strömmen. I dagsljus hade jag börjat kollimera en drygt tio år gammal Newton-tub, GSO. Utmärkt optik, dock aningen svårinställd, något klen och sladdrig okularhållare. Enkelt att hänga på en ny tub och att balansera monteringen. Bort med en motvikt. Fast det hela blir högt, två decimeter åtminstone. Krångliga lägen för att nå okularet, men så småningom mörknar det tillräckligt för att bra stjärnor också ska dyka upp på låg höjd. Optiken är fortfarande rejält ur kollimering, jag får jobba vidare med att ställa in huvudspegeln. Inställningen av sekundären gjordes med hjälp av en Chessishire eyepiece. I dagsljus skruvade jag loss sekundären och de tre justerskruvarna, drog den framåt, och snart syntes hela spegelbilden av huvudspegeln och dess tre spegelhållare. Dags att låsa. Jag lämnade justerskruvarna lika långt inskruvade. Resten av kollimeringen gjorde på huvudspegeln, med finjustering under stjärnorna. Kollimering är något som får nybörjaren att börja svettas, men kollimering av en medelsnabb Newton på f/5 är inget att vara nervös för. Riktmärket är ju inom bekvämt synhåll, sekundärens skugga innanför och utanför fokus. Efter fem minuters skruvande kommer det där magiska ögonblicket - inställningen ser med en riktigt lovande ut. Då gäller det att sluta skruva, rör tuben så att stjärnan hamnar i mitten och inspektera sekundärskuggan innanför och utanför. På ena sidan är den 100 procent centrerad, på den andra 95. Det är ingen ide att fortsätta skruva, risken för misstag och nya fel är överhängande. Mot utkanten av synfältet glider skuggan, som förväntat, ut mot kanten av "skivan" men mot mitten är kollimeringen riktigt bra. Det yttersta beviset för det är den där magiskakänslan när fokus faktiskt har ett "snäppläge" just där blir det blir riktigt bra fokus. Dags att gratulera sig själv och avrunda. Newtoninstrument är underskattade, de är billiga, lätta att sköta och vädertåliga. Mer om det senare senare.
( 1068 visningar )

10 maj 2008 - Månskära över Ölands Skogsby - Teleskop 
Saturday, May 10, 2008, 03:02
En tjusig månskära över Ölands Skogsby här om kvällen. Sommaren har inletts med ett riktigt högsommarlågtryck. Kameran är en vanlig Canon Ixus 75 inställd på automatisk exponering. För närbilden nedan används 3X optisk zoom.

Teleskop lämpliga för allmänhetens visning. En cirka fem år gammal men fortfarande bra Orion Skyview Pro 120 mm refraktor på ett Celestron ASGT stativ, vidare Meade Lightbridge 10 tum f/5 med dagg- och ljusskydd samt en 30 år gammal Meade Research Series Newton, 12.5 tum f/6 med fulltjock spegel.Fin optik, spegeln är tvättad en gång på alla dessa år, det var i fjol.
Enklast att handha för visning är 10 tums Dobson även om det är ovant för folk att tuben rör sig när de rör den så det gäller att lära sig att titta utan att röra instrumentet.Höjden till okularet är perfekt för barn.12.5-tummaren är bra, men kräver personal som hjälper till med en pall och att sikta. Refraktorn funkar spontant bra. Problemet där är istället ovanan att hantera monteringen, det finns ju ingen mekanisk justeringsmöjlighet.Refraktorn behöver för övrigt extratyngder, i detta fall träningsvikter. Tuben är inte bra balanserad eftersom den är framtung.

( 1004 visningar )

7 maj 2008 - I backspegeln 2006 - Tjusig utsikt på väg hem till Skandinavien 
Wednesday, May 7, 2008, 02:55



För ett par år sedan fångade Claes Martinsson, Tokyo, det här tjusiga sceneriet genom flygplansfönstret på väg hem till Skandinavien och Kalmar på 10000 meters höjd över norra Ryssland. Bilderna mejlades ner till jorden och undertecknad via trådlös on line-kommunikation i flygplanet och så nätet.
( 896 visningar )

7 maj 2008 - I backspegeln 2006 - Komet Schwassmann-Wachmann 3, fragment B 
Wednesday, May 7, 2008, 02:37

Foto: Jörgen Danielsson, Nybro (c)
Det här är ett av fragmenten till senare års mest porösa komet, SW3, som ju fortsatte att fragmenteras vid sin passage våren 2006. Bilden är en femsekundersexponering tagen den 3 maj 2006 233354UT med en lånad SBIG ST2000XM CCD-kamera med filterhjul genom min Celestron 9.25-tub och på Synta Skyscan Pro EQ6-montering från Ölands Skogsby, dåvarande Uppsala Ekologiska Forskningsstation. Jag hade en del pyssel med att bildbehandla ihop den respektive röda, gröna och blå bilden. Kometfragmentets rörelse var mycket snabb eftersom det passerade nära Jorden.



( 861 visningar )

28 april 2008 - C/1995 O1 Hale-Bopp i backspegeln 
Monday, April 28, 2008, 11:40

Så här i försommartid med alldeles för mycket ljus minns jag en av de häftigaste astronomiska upplevelserna - Komet Hale-Bopp perioden 1995 till 1996. Vad sägs om de här praktfulla bilderna tagna från södra Öland, de första från Grönhögen då det numera nerlagda observatoriet där var alldeles nybyggt (jag stod utanför på backen dock med portabla grejor) eller bilderna tagna från Eriksöre, baksidan till en sommarstuga.


En klassisk vy av den enorma kometen vars blåaktiva gassvans nuddar NGC7000, Nordamerikanebulosan i Cygnus.


Och så här framträdde kometens inre behandlad med rotationsgradientfilter. Förklaringen till skalstrukturen är en roterande kärna med en dominerande "hot spot" som pumpade ut gas och stoft. Samtidigt roterar kärnan. Effekten blir samma som hos en vattenspridare på gräsmattan. Skal efter skal lagras i "kö" och rör sig sedan utåt.

För samtliga bilder använda jag enkla grejor, 50mm optik alternativt 200mm, och traditionellt foto. Digitalt foto var ju okänt då. Tilläggas ska att jag nyligen såg en notis i en astronomisk tidskrift att färska mätningar gjorts på detta objekt. Allt tyder på att kometen fortfarande har samma karaktär och aktivitet fast förstås numera i begränsad skala mycket långt ut i solsystemet som den ju befinner sig.

( 929 visningar )


<< <Tillbaks | 52 | 53 | 54 | 55 | 56 | 57 | 58 | 59 | 60 | 61 | Nästa> >>