30 augusti 2008 - C9.25 på plats i Eriks observatorium 
Saturday, August 30, 2008, 01:27

Nu är Eriks observatorium försett med ett större teleskop igen. Det visade sig att Celestron Advanced Series GT-montering går att få dit, och samma företags tub på 9.25 tum får plats. Faktiskt med ett par decimeter i marginal till taket. Det var enklare att montera den än jag väntat, men utan den lilla trappa på tre steg som Erik byggde hade det inte gått. Nackdelen med en ekvartoriell montering är att instrumentet tar mer plats, fördelen att det är otroligt smidigt att avväga. Tuben flyttas enkelt fram och tillbaka sedan låsskruvarna lossats. Låt säga att du hänger på en tung CCD-kamera där bak, vilket kommer att hända i höst. Utan en jämn fördelning av lasten blir det problem.

Det hela står på Eriks platta, som endast har en primitiv möjlighet att justera så att den är i våg. Jag lyckas nå 95 procent. Allt är nu klart för polinställning. I och med uppställningen saknas finjusteringsmöjligheter i sidled så det hela blir lite chansartat. Vredet under plattan får lossas en aning och så får jag söka mig fram. På grund av den låga positionen för monteringen går det inte att använda polsökaren, men det finns en bra, inbyggd datorrutin som ersätter den.

Överst syns de två, avlånga takluckorna som öppnas manuellt. Det finns ett plommonträd utanför i sydöst. Hela himlen nås inte när som helst utan tid och lokalt väder får styra vilka objekt som fotograferas-observeras. Objekt högt upp är gynnade. Jag ska rita horisonten med skymmande objekt i Sky 6, får att enklare få en överblick.


På väggen ses motorer till den elektriska drivningen av kupolen, som fungerar utmärkt. Strömförsörjningen till monteringen sker med en på fredagen från USA av Scopestuff levererad transformator för europeiskt bruk med 12V och 2.75A. (Syns inte på denna bilden). Jag ska sätta fast den på vägen och förankra kabeln i trägolvet.

Den här monteringen låter som en stucken gris också vid gång i låg fart, och denna last är vad som monteringen klarar med orginalmotvikten plus en extravikt. Exaktheten i gång är inte över sig, säg att jag kan hoppas på bra, enstaka 30-sekundersexponeringar. Det finns ingen PEC. Monteringen är fem år gammal, på senare tid har den vässats något, läser jag på nätet.

Hela uppställningen är preliminär tills vidare. Jag behöver och har beställt en justbar platta med fininställning i båda led. En dag kan det mycket väl sitta en EQ6-montering här istället, som ju har mycket bättre prestanda. Alternativt min eller Eriks - förhoppningsvis då reparerade - LX200 Classic. Problemet då blir att en ekvatoriellt montering inte går att åstakomma, PEC kan inte användas och astrofoton påverkas av fältrotation.

Som synes, hittills är det bara en primitiv uppställning men det fungerar. Plattan är avvägd till 95 procent, det får räcka tills vidare. Nästa uppgift är att blända ner lysrrörsbelysningen i väggarna. En lampa kan få vara röd-vit, och en helröd. Jag har nu orange-röd plast men för att arbetsmomentet ska lyckas bra behövs fler än två händer att hålla fast med.

( 1242 visningar )

29 augusti 2008 - Altair och M11 genom refraktorn 
Friday, August 29, 2008, 08:51
Så kom då det första ordentliga tillfället att testa vad 102mm refraktorn går för och det skedde i kombination med min gamla CCD kamera inköpt 1996, modell SXL8 och byggd av Terry Platt, Enland, Starligt Xpress. 512x512 pixlar, 15 mikrometer i kvadrat, och det är alltså långt ifrån någon ideal specifikation. En refraktor med 714 mm brännvidd behöver ha betydligt mindre pixlar än så för att få optimal (2 bågsekunder per pixel) täckning. Men i alla fall. De gamla grejorna fungerar, men jag har fått leta fram en gammal skänkt PC, drygt tio år gammal. Då fungerar medföljande mjukvara till kameran som den ska. Fast jag skäms inte för gamla grejor. Ta Nasa, exempelvis, det är högst motvilligt som de upgraderar. Det berömda Hubble Rymdteleskopet har fortfarande en Intel 486DX2 processor och 10 GB solid state ram. Ingen pentium där inte. Ännu.

Nåväl. Det var en utvikning. Altairbilden är en enstaka exponering på 60 sekunder på bra himmel, medan Messier 11 i Scutum är på 30 sekunder och exponerades på en halvmulen himmel. Lägg märke hur fint refraktorn tecknar stjärnorna även i bildfältets utkant. Synfältet är stort, minst 1 grad uppskattar jag. De lämpliga objekten att fotografera i höst är de med stor utsträckning, främst kometer, galaxer och stjärnhopar. Eftersom himlen över Hanemåla är ljusförorenad, speciellt lågt ner, blir det monokrom fotografering som gäller.

( 903 visningar )

30 augusti 2008 - ETX 125 Nu uppe igen - RA-motorn fortfarande borta (uppdaterad) 
Tuesday, August 26, 2008, 13:03

ETX125 är uppe igen på den fasta wedgen och i sitt gaffelfäste. Och tänka sig, den här gången utan förargligt glidande i dec-axeln. Receptet var en del arbete igår kväll med att plocka ner dec-sidan. Gissa vad som orsakade den låga friktionen! Olja, just det. Det var inte svårt att hitta platsen innanför dec-vredet på baksidan av skivan. En metallring, ett slags lager, glider på oljan. Jag torkade bort den, helt enkelt.

Lite knepigare var det att komma åt en annan kritisk yta, som ska "ruffas upp" på dec-axelns fäste, enligt nätinstruktioner. Bort med dec-axeln. Bort med plastskyddet på insidan av armen. Plastkugghjulen där inne hamnar lite lealösa, det kan kännas oroväckande, men det går att få det hela på plats igen tack vare en metalltapp. Efter att ytan gjorts något skrovlig med hjälp av en liten skruvmejsel stängde jag, satte tillbaka - och tänka sig. Det fungerar. Med vredet åtskruvat sitter tuben där den ska, distinkt och bra, men inte överdrivet hårt så att den nyper.

Att sätta tuben på plats igen är en repris av avtagandet, och betydligt svettigare. Det knepiga är att med enbart två händer till hands spänna ut gaffeln något och få in tuben innanför axelns plasthållare. Det krävdes flera försök innan det lyckades med ena sidan, så en sista kraftansträngning (försiktigt för inte bryta sönder något) och snäpp! Tuben var inne, försiktigt pressades den i läge, snäpp, snäpp, vardera fästet mot tubens bakände hamnade rätt. Så var det bara att skruva dit fyra skruvar.

Med autostar fungerar körningen i altitud utmärkt, men ingen rörelse sker i azimut. Styrs instrumentet enbart med den enkla manöverpanelen rör det som omväxlande upp och ner i korta steg i altitud, men ingen reaktion i sidled. En regnig kväll när inspirationen flöder ska jag kolla in RA-motorn me domgivningar. Något motor unit fault har inte rapporterats. Kanske är detn en lös ledning eller något som obstruerar.

Tills vidare tjänstgör instrumentet som skarpt inomhusteleskop för tittar ut mot söder. Så ljudligt som det är när det körs så kan jag ändå inte använda det ute på balkongen med hänsyn till grannarna.
---------------
Detta har hänt:

Helt utan förvarning och anledning lade RA-motorn av i min gamla Meade ETX125 igår, och föga anade instrumentet att straffet är att bli befriad från såväl den plastiga, vibrerande monteringen med plastkugghjul, som Autostar 497. I alla fall för tillfället. Det känns egendomligt att hålla i denna tub utan att hela tiden behöva ha en hand under framänden då Dec-vredet är löst åtdraget av rädsla för att den ska falla ner så framtung är den. Maksutov-Cassegrain-optiken är av ypperlig kvalite så det gör att man nästan förlåter ingenjörernas lite slarviga jobb i övrigt med den här gamla modellen.
Avmonteringen gick enkelt. En koll på en hemsida på nätet, det finns flera som beskriver proceduren, skruva ut fyra skruvar, töja ut gaffelns plasttubhållare något och dra tuben bakåt. Sakta och utan gnissel eller repor gled den ur "vaggan".

ETX125-gaffeln ska få sig en översyn, och det gäller höger sida och friktionen som är alldeles för dålig. För mycket smörjmedel har hamnat på glidytorna, enligt nätets instruktiva hemsidor. Man kan hjälpa till genom att sandpappra. RA_motorn lär också få sig en översyn hos en kompetent verkstad så småningom. Det är inga problem att skicka iväg gaffeln, den väger knappt något jämfört med OTA:n!
( 919 visningar )

16 augusti 2008 kl 22 - Partiell Månförmörkelse över Släthult, Berga utanför Högsby är igång 
Monday, August 18, 2008, 10:50



Nej, någon partiell månförmörkelse blev inte synlig för observatörer i södra Kalmar län i lördags natt, men för den som råkade befinna sig i mellersta länbet skedde en succesiv uppklarning lagom till dess att skådespelet tog sin början. De två översta bilderna är fotade med en Canon Ixus 75 rakt ner i okularet på 102mm f/7-refraktorn vid lägsta förstorng (25X) okular och 714mm brännvidd på tuben. Det är svårt för kameran att exponera korrekt. På ena bilden skymtar ett moln som är på väg in, på den andra en gren. I verkligheten är färgen på det förmörkade området mer vitgultbrunt. När klockan nått 23.30 och vi packade ihop hängde månen 80 procent förmörkad med en egendomlig vit "hätta" överst över en brunröd kärnskugga från jorden. En ovanlig syn minst sagt.

Det var Thomas och Anton i Handbörds Naturskyddsförening med cirka 130 medlemmar och som är en subsektion inom Sveriges Natursskyddsförening som bjöd in. Anton är GAF-SAAF-medlem de har fått igång en intressegrupp för astronomi som består av cirka 15 personer och de flesta av dem dök upp i samband med förmörkeslen. Undertecknad inledde inne med att berätta och visa bilder och video med hjälp av SAAF:s projektor. Sedan fortsatte det ute med observationer vid vägkanten med medhavda instrument samtidigt som vädretb blev allt bättre. Nästa uppgift för dem är att hitta en bra obsplats bort från vägbelysningen.


( 847 visningar )

Sagittarius 2008 - Astrofoto bilder tagna av Claes Martinsson, Tokyo-Kalmar 
Sunday, August 17, 2008, 09:19
Nedan ses lite bilder tagna med mitt reseteleskop vilket är en 77mm BORG refraktor på en Takahashi TG-SP2 montering. Monteringen guidades med en Meade LPI kamera på en 50mm BORG refraktor. De flesta bilder nedan är komposit bilder med en total exponerings tid på runt 10-25 minuter. Kameran var en IR modifierad Canon 300D.



Dumbel nebulosan M27. En vacker sommar planetarie nebulosa som är lätt att hitta och vacker även i mindre teleskop.


En del av slöj nebulosan i Svanens sjärnbild. Supernova rester som ocksaa kan observeras med större teleskop och bäst i kombination med nebulosa filter.


Nordamerika nebulosan NGC7000. Detta var nog en av de bättre bilder jag tagit av denna stora nebulosa.


M13 i Herkules stjärnbild är en av de mest kända stjaernhoparna. Kolla också in 15 magnituds Galaxen IC1296 uppe till vänster i bilden.


Detta var mest en test bild foer att visa det vida synfaeltet i teleskopet men man kan se M57 rätt hyffsat. Förstorade också upp M57 och lyckades faktiskt få med lite färger.


Till sist ett halvtaskig bild på PacMan nebulosan i Kassiopeja. Molnen drog in så det blev bara en total exponerings tid på 6 minuter och tyvärr också drivnings fel, men man kan nästan se pacman figuren trotts detta.

( 1031 visningar )

11 augusti 2008 - Nya refraktorn ute på balkongen Optiktest 
Monday, August 11, 2008, 12:23
Så har då min nya refraktor Astro 102mm ED f/7 hamnat på sin rätta plats nämligen EQ6 Synta Sky Scan Pro stativet. Den ser ut att trivas, och väderleken såg i alla fall lovande ut inför kvällen men det var nya regnväder i antågande sent under natten. Några stjärnor hoppades jag ändå att kunna studera för att testa optiken på.

Uppdaterad 13.8: Det blev Altair som blev den första starka stjärnan som
jag studerade genom 102mm optiken, och betyget är klart godkänt. Det går enkelt att hitta ett tydligt läge med bästa fokus, och någrs färgstörningar varken åt blått eller rött finns inte. Jag fick också in den vid hög förstoring med ett 5mm okular, och det finns ett tight centrum och diffraktionsringar, men de grumlades av en lätt orolig atmosfär.
Lågt stående Jupiter i medelhög förstoring är en annan sak. Det var dissjok i vägen. Planeten var inget problem att fokusera, men det var svårt att utskilja några band på den lilla skivan. Det var inte alls så bra som jag såg den i denna refraktorns lillebror från Kalkplattan på södra Öland för snart ett par veckor sedan. Uppvärmd tub, ostadig stadsatmosfär, dålig seeing påverkade.
Allmänt sett så är detta inget planetinstrument. Det går inte att skaffa sig en refraktor med brännvidd 5-6-700mm och förvänta sig att få ett ypperligt planetinstrument. Denna optik är konstruerad för skarpa vyer i låg och medhög förstoring för astrofoton av stora objekt som kometer, nebulosor och galaxer.
Månen, däremot, var strålande vacker. Inte en antydan till en aktomatisk refraktors lilla blå rand vid kanten av klotet.

Det är ett intressant instrument. ED kan tyckas låta ganska mediokert när det finns APO, men säg inte det. Här har kineserna lyckats väl med optiken. Döm själva. Dagghuven är både en positiv och negativ nyhet. Det är smidigt att kunna dra den ut och in. Nackdelen är att den inte stannar ute då instrumentet höjs. Huven glider tillbaka och linsen ligger blottad för ströljus och dagg. Någon tycks ha glömt att testa produkten under verkliga förhållanden, men motmedlet är inte så svårt att konstruera. Det blir någon form av grövre tyg eller plast med kardborrband som viras ett drygt varv runt tuben under dagghuven och håller den på plats även om instrumentet skulle riktas mot zenit.


Test av optiken. Jag riktade kameran rakt ner mot ett 25 mm Celestron Plossl okular, och förstoringen blev drygt 28 grader. Refraktorn tecknar skarpt och detaljrikt och det krävs faktiskt byte till 10mm plossokular innan det i hög förstoring mot de allra ljusaste solblänkande plåtdetaljerna syns att det är en akromat. Något enstaka ljusblått litet område dyker upp intill det vitgula solblänket. Utmed ventilens flänsar i utkanten av okularet syns också svaga blå områden som skvallrar om färgfel. Fortfarande tecknas bilden ändå mycket skarpt, och flera gånger tydligare än i en klassisk akromat. Ja till och med tydligare än en alldeles modern APO-refraktor, alltså med tre linser av bästa kvalite. I var fall när jag gjorde en jämförelse på Kalkplattan på södra Öland förra veckan. Det skedde med den mindre modellen, cirka 88mm öppning och 500 mm brännvidd,
( 927 visningar )


<< <Tillbaks | 50 | 51 | 52 | 53 | 54 | 55 | 56 | 57 | 58 | 59 | Nästa> >>